img_3307

På allmän begäran ska jag skriva ”ett långt inlägg om hur det är att dricka vin i förorten med en inskränkt medelålders kvinna som skulle behöva lyfta blicken och köra förbi Tippen ibland”. Med tanke på mängden vin och mängden hemligstämplade konversationer så blir det inte så mycket kvar att skriva om. Mer än att jag konstaterat att det är rätt kul här ute i förorten också. Så – sista glaset vin är drucket nu på ett tag. Från och med måndag börjar det nya strikta livet med målsättningen att arbeta bort den här fettkostymen som gömmer min finlemmade lilla kropp. Men först: jag är så förbannat lycklig just nu! För några månader sedan satt jag hålögd och ammade och tänkte nedslaget att jag förmodligen aldrig kommer att känna mig pigg igen. Jag kommer aldrig ha energi. Min hy kommer aldrig ha lyster. Jag kommer alltid ha ont. Precis så kändes det. Jag sneglade på alla vänner med två barn och solsken i blick, de som tagit sig ur blöjåren och har på sig sidenblusar, högklackat och långa örhängen när de går till kontoret. De som fixar håret på morgonen. De som löptränar flera gånger i veckan. Jag sneglade avundsjukt på dem och tänkte: jag kommer aldrig uppleva den känslan igen. Det kändes iofs OK, jag har fyra barn att tanka kärlek ifrån och får acceptera att det sätter sina spår både på kropp och i vardagen. Ibland behöver man pausa några år.

Sen är jag inte helt säker på vad som hände. Hela flytten skulle organiseras och genomföras, och vi hade en hel familj till boende hos oss, och jag var tvungen att dricka vin med alla vänner i stan innan vi flyttade ut, och barnen behövde nya kläder till skolan, och alla pokémons skulle fångas, och vore det inte bra att börja skriva lite för att aktivera den delen av hjärnan som jag behöver när jag ska börja jobba igen, och vänta där var det någon som efterfrågade min kompetens så då får jag väl gå på jobbintervju och mitt i allt kaos insåg jag plötsligt att jag kände mig pigg och aktiv igen. Jag känner mig pigg och aktiv! Och jag fick uppdraget, (men jag har bara 101 pokémons registrerade i mitt pokédex). Just, just nu känns det som om livet är magiskt.

Tillbaka till att det är dags att ömsa skinn. Jag siktar på att vara i form till nästa sommar ungefär. Det är ingen quick fix jag söker, jag vill bara hitta tillbaka till min egen form. Dietmässigt kommer det att bli en trestegsraket.

  1. För att bryta sockerberoendet och få kontroll över det destruktiva trötthetsätandet börjar jag med en ganska strikt LCHF-diet. Det är en enkel diet att hålla när man äter ute eller är gäst hos andra, det är tydligt vad man får och inte får äta och man kan äta sig mätt – samt håller sig mätt. Jag gillar egentligen inte alls dieter, men för att få kontroll över den lilla sockerdjävulen i mig som närts under över ett år behöver jag drastiskt ändra mitt beteende. Allt alkoholintag läggs på is på obestämd framtid.
  2. Efter cirka 2-3 månader kommer jag ta en JUICA femdagarskur. Jag älskade tredagars-juicningen jag gjorde förra året och ser verkligen fram emot det. Det gör jag för att ta tillbaka kontroll över mängden jag äter vid varje måltid. Det här är svårt att erkänna: Jag äter idag lika mycket, minst, som min man äter. Under graviditet, amning och sömnlöshet har jag inte kunnat sätta mina egna gränser, och jag vill inte vara för hård mot mig själv ännu. Den biten får ordna upp sig efter juicning.
  3. Efter avslutad JUICA-kur kommer jag att återgå till vanligt hälsosamt ätande men med lagom stora portioner och runt 1500kcal per dag tills jag når målet. Här tar jag hjälp av min gamla trotjänare Lifesum.

Men ingen hälsa utan träning! Jag börjar lite stillsamt med att följa Olga Rönnbergs ”Träning för nyblivna mammor” i kombination med långa barnvagnspromenader och gymbesök. När kropp och flås börjar närma sig miniminivåer återkommer jag med en mer detaljerad plan på det området. Nu är det dags att sova.

//M.